20090928

Dromresa med mardromsstart

Hej hemma.
En vecka pa Nya Zeeland ar avklarad. Otroligt men sant.
Och efter manga om och men har jag det nu...bra.
Uppdatering i korthet:
- Flygresan var en pers.
- Forsening gjorde att jag inte var i NZ som planerat utan med ett senare flyg.
- Mitt bagage var inte pa bandet i Auckland, utan hade forsvunnit redan i London. Kom fyra dagar senare. Och gu vad det var efterlangtat.
- Jag ar pa en gard mitt ute i ingenstans, kanns det som. Traffar endast vardparet jag bor hos vilket ar lite trist...
- Jag har ridit en trearing men tyvarr blivit avskrackt da det var nara jag ramlade av, Joe som ar min sk arbetsgivare blev avslangd och jag meddelade att jag kande viss otrygghet...
- Punkten ovan ledde till att han nu letar efter nagon ny, nagon som vagar rida. Man kanske kan tycka att jag gav upp lite val tidigt men jag vill ju fortsatta...leva.
- I ovrigt fodrar jag hastar och kor, rensar tistlar, drar tunga skottkarror, mockar, dukar, diskar, vaktar fisknat - lever det harda livet. Himla bra traning i alla fall.
- Trivs inte riktigt ihop med de jag bor hos. Kanner mig inte riktigt hemma.\
- Och pa tal om hemma var det tuffare an jag trodde att klara mig utan familjen. Men det ar nog bra anda, att uppleva distans - man uppskattar det sakert battre nar man varit ifran det ett tag.

Blev val inte varldens basta inlagg men nu vet ni i alla fall att jag existerar. Med blasor pa handerna och skit under naglarna.

Blir nog har ett par dagar till innan jag bor ett par natter i Auckland for att sedan hitta nasta farm att bo pa.

Laskigt mycket erfarenheter har jag samlat pa mig pa bara en vecka sa det blir nog en bra vistelse det har.

Vadret? Mestadels regn, mulet. Mycket vind. Lite sol. Helt okej.

Manga kramar fran andra sidan jorden.

3 kommentarer:

  1. Trasiga bokstäver vandrar genom rymden, lätt naggade av ett slags farmarliv som verkar ha stått stilla i hundra år, men kristallen, något sotig och naggad lite i kanterna (dock inget som strax slipas bort) balanserar vackert mellan verkligheten och idealet, eller, om jag än en gång är otydlig, mellan det konkreta och den eftersträvade erfarenheten.
    Liiiite ensamt låter det som, men min lilla erfarenhet säger att det är gott så. Man får liksom syn på sig själv, utan de förväntningar som den gamla vanliga omgivningens blickar, om än så vänliga, kan lägga som ett filter över också ens egens blick.
    Ja, det är den Wahlin då. Som ständigt förundras över att bagage över huvud taget kommer dit man sagt åt det att fara. Långt borta i livet är du. Leb wohl, klappa ett får. Fint att höra att du lever, trots allt. Och ja, mocka lagprd... askungen? Än en gång?

    SvaraRadera
  2. nu skriver vi på rätt ställe minsann!mop

    SvaraRadera
  3. Kan inte svara på fler mess... lång historia men låt oss säga att ja kommer vara pank nästa månad... vi får skriva här å på facebook... Jag mår bra, saknar dej jätte mycke.... :(

    SvaraRadera