Kia Ora

Det blev Rotorua, platsen med rykte om sig att vara en svavelstinkande turistfalla. Hur nu det kan fungera. Men det gor det, turister finns har redan nu ingen brist pa. Och svavellukten? Man vanjer sig och sa himla farligt ar det da inte.

Akte tidigt fran Gisborne och hamnade har runt lunchtid igar. Checkade in, 'paxade' sang, gick till biblioteket (som var stangt pga stromavbrott), fortsatte till Government Garden dar jorden kokade och bubblade emellanat, sedan blev det internetcafebesok och darefter Burgerfuel (som anvander overbliven pommesolja som drivmedel i deras lastbilar... tydligen) dar jag at goda Kumarapommes (NZ-sotpotatis). Lite vardagshandling och sedan planera-framtid-tid. Gick pa bio pa kvallen: sag The Timetraveller's Wife och jag har inte riktigt bestamt mig, den var inte dalig men nah... Svart. Kvallen bjod pa dramatik genom att jag glomde mitt nyckelkort pa rummet och det var nara att jag fatt nanna pa en soffa i koket/vardagsrummet men ett telefonsamtal senare kom jour-Alison och laste upp for mig. Ringde mamma mitt i alltihopa och hon 'trostade' med orden Det kunde varit varre: du kunde ju blivit utelast helt och hallet och fatt sova pa en parkbank. Jo... Visserligen.

Idag blev det en snoozande morgon i form av sen frukost tillsammans med en bok. Besokte Rotorua Museum efter det. En hel del tid gick at att se filmer och utstallningar om maorier, spakulturen, badhus, vulkanomraden, Miss New Zealand, jordbavningen 1886 ocksa vidare. En salig, och ganska sa intressant, blandning. Kaffe och bok i solen nar jag var fardigutbildad.

Nu: samma internetcafe som igar.
Senare: park och bok och promenad.
Imorgon: till Cambridge och Tracey.
Onsdag: Taupo.

Haller tummarna for handbollslycka i Bjarnum imorgon/idag med bror min i mal.

Tiden gar. Snart tre manader, det ni. Snart nytt ar och mitt arsmotto for 2009 om att det skulle bli Varldens basta ar ar ju svart att avgora. Manga ar aterstar. Carpe Diem och sadara.

(Titelns oversattning: God dag, tack - maori)

Slakten(!) : Inget Luciafirande och ingen lussebulle (eller mormors morotskaka, for den delen) sa langt ogat kan ga, hm, na. Jag vet inte om jag kan fa familjen att ta med ett par Lucia Buns. Kanske...