Det ar liksom sa har att.

Nu ar det december minsann men sommaren som visade sig forra veckan har forsvunnit, kylig vind och regn har de senaste dagarna bestatt av. Men liksom... December! Tiden gar fort (nar man har roligt!)

Har sagat och hamrat ihop en kompostgrej (bildbevis finns for er som tvivlar) och kannt mig valdigt mycket MAN. Har aven lyckats starta en grasklippare och klippt lite gras.. tills bensinen tog slut. Har vidare planterat lite native grass och pusslat med tidningspapper.
Annars sa organiserar jag hyllor i 'mitt' stokiga ersattningshem - bo i en barnfamilj med miljoner saker i gorningen far det att klia i fingrarna (Mamma - det ar faktiskt 'roligare' att stada bland andras prylar). Ater goda ostbaguetter och dricker Moccachino med marshmallows gor jag minsann ocksa.

Som det ser ut nu sa ska jag tillbaka hit i slutet av mars nasta ar for att stanna tva manader som en slags Au-Pair, jag har gatt och blivit omtyckt pa aldre dar ska ni veta. Ett ar aldre lar jag alltsa bli har pa andra sidan jorden.

Mer?
Jag ar nyklippt. Kandes pa tiden.
Jag har ett arr pa kinden - gick in i ett trad i tradgarden. Typiskt.
Jag kan vara en levande rutschkana.
Jag ska pa konsert imorgon med mina vardar - Annika Moa fran Nya Zeeland. Spannande.
Jag blir bjuden pa varma applen och persikor med icing av Henry, 8 ar. The Superchef.
Jag foljer med pa mote om att bli mer organisk och tillverkar en potatisgubbe/superhero eftersom om man ska forandra nagot behover man bryta monster. Att tillverka en filur utav potatis ar visst ett satt att bryta monster. Jag kallade min Mr Supermotivator.

Halleda. Vi sager val sa.